Hösten 2021 undersökte kulturhistoriska museets arkeologer ett gravfält vid Tyrifjorden på Ringerike. I en av gravarna upptäckte de en sten med flera runinskrifter. Brända ben och träkol från graven avslöjar att runorna var inskrivna mellan år 1 och 250 e.Kr. Detta gör den till den tidigaste kända runstenen.
Denna gamla norska runsten väcker internationell uppmärksamhet bland runforskare och arkeologer. Inskriptionerna är upp till 2,000 år gamla och går tillbaka till de tidigaste dagarna av runskriftens gåtfulla historia. Stenen har fått sitt namn efter fyndplatsen och kallas numera Svingerudsstenen.
Någon gång för mellan 1,800 2,000 och 31 32 år sedan stod någon nära Tyrifjorden och ristade in runor i det × cm stora blocket av rödbrun Ringeriksandsten. De talade en tidig form av det urnordiska språket som är förfäderspråket till moderna nordiska språk som talas i Skandinavien idag.
En kvinna som heter Idibera?
Är namnet inskrivet på stenen på den som är begravd där? På stenens framsida framträder åtta runor tydligt bland andra inskriptioner. Omvandlade till latinska bokstäver stavar de: idiberug. Är stenen gjord "för Idibera"? Eller var avsikten att skriva namnet 'Idibergu' eller släktnamnet 'Idiberung'?
Sätten att skriva äldre runinskrifter varierade mycket och språket har förändrats avsevärt från det att dessa runor ristades fram till vikingatiden och medeltiden. Att tolka budskapen på stenen är därför en utmaning.
Lekfullt skrivande?
Stenen har flera typer av inskriptioner. Vissa linjer bildar ett rutmönster, det finns små sicksackfigurer och andra intressanta markeringar. Alla är inte språkligt vettiga, och man kan få intrycket av att någon har imiterat, utforskat eller lekt med skrivandet. Kanske var ristaren i färd med att lära sig att tälja runor.
Det återstår fortfarande mycket forskning om Svingerudsstenen, men utan tvekan kommer forskare att få värdefull kunskap om runskriftens tidiga historia och seden att tillverka runstenar.
Ett eget alfabet
Runor är den äldsta kända skriftformen i Norge. Vi vet att runor var i kontinuerlig användning från omkring början av den vanliga epoken och under hela vikingatiden och medeltiden. Runalfabetet kallas futhark, eftersom de första sex runorna är "fu th ark". På Svingerudsstenen finner vi också en inskription med de tre första runorna i alfabetet ᚠ (f), ᚢ (u) och ᚦ (th).
Runor är skrivna tecken som representerar olika ljud. Vissa ser ut som latinska versaler, som ᛒ (B). Vissa runor liknar latinska bokstäver, men står för ett annat ljud: ᛖ = e. Andra liknar inte tecken vi använder idag: ᛈ betecknar sid. Runskriften kan vara inspirerad av det latinska alfabetet, men dess exakta ursprung är osäkert. De som uppfann manuset gav runorna en egen twist och ändrade ordningen på karaktärerna.
Kulturhistoriska museet har genomfört den arkeologiska utgrävningen av gravfältet i Hole som en del av Nye Veier AS:s planerade utbyggnad av väg och järnväg (Ringeriksporteføljen) mellan Sandvika och Hønefoss.
Runstenen kommer att visas på Kulturhistoriska museet i Oslo från 21 januari till 26 februari.
Denna artikel publiceras från Historical Museum under en Creative Commons licens. Läs ursprungliga artikeln.
