Då och då dyker det upp intressanta saker över mitt skrivbord bortom vårt förstånd. Den mystiska Newtonstenen är en av dessa artefakter. Denna antika monolit har ett snidat meddelande skrivet på ett mystiskt språk som inte har lösts ännu, och skriften kan läsas med minst fem olika antika alfabet.
Att avslöja Newtonstenen
År 1804 byggde jarlen av Aberdeen, George Hamilton-Gordon, en väg nära Pitmachie Farm i Aberdeenshire. Den mystiska megaliten hittades där, och den skotske arkeologen Alexander Gordon flyttade den senare till trädgården i Newton House i Parish of Culsalmond, cirka en mil norr om Pitmachie Farm. Newton Stone beskrivs enligt följande av Aberdeenshire Council of Newton House:
Okänt manus
Det tidiga irländska språket skrevs med Ogham-alfabetet mellan 1:a och 9-talet. Den korta raden med skrift på Newtonstenen är spridd över den översta tredjedelen av stenen. Den har sex rader med 48 tecken och symboler, inklusive ett hakkors. Akademiker har aldrig kommit på vilket språk de ska skriva detta meddelande, så det kallas det okända manuset.
De flesta experter är överens om att långa Oghams skrifter är från länge sedan. Till exempel troddes den okända inskriptionen vara från 9-talet av den skotske historikern William Forbes Skene. Ändå hävdar flera historiker att den korta raden lades till stenen i slutet av artonde eller början av 19-talet, vilket antyder att det mystiska okända manuset är en ny bluff eller en dåligt utförd förfalskning.
Dechiffrera stenen
John Pinkerton skrev först om de mystiska gravyrerna på Newtonstenen i sin bok 1814 Inquiry into the Story of Scotland, men han försökte inte ta reda på vad det "okända manuset" sa.
År 1822 skrev John Stuart, professor i grekiska vid Marischal College, en artikel som heter Sculpture Pillars in the Northern Part of Scotland för Edinburgh Society of Antiquaries. I den berättade han om ett översättningsförsök av Charles Vallancey, som trodde att tecknen var latinska.
Dr. William Hodge Mill (1792–1853) var en engelsk kyrkoman och orientalist, den första chefen för Bishop's College, Calcutta, och därefter Regius professor i hebreiska vid Cambridge. 1856 gav Stuart ut Sculptured Stones of Scotland, som beskrev Mills arbete.
Dr. Mills sa att det okända manuset var feniciskt. Eftersom han var så känd inom området forntida språk tog folk hans åsikt på allvar. De pratade mycket om det, särskilt vid en sammankomst av British Association i Cambridge, England, 1862.
Även om Dr. Mill dog 1853, hittades hans uppsats On the Decipherment of the Phoenician Inscribed on the Newton Stone i Aberdeenshire, och hans omvandling av det okända manuset lästes under denna debatt. Flera forskare höll med Mill om att manuset var skrivet på fenicier. Till exempel upptäckte Dr. Nathan Davis Kartago, och prof Aufrecht trodde att manuset var skrivet på feniciska.
Men herr Thomas Wright, en skeptiker, föreslog en enklare översättning på nedstämd latin: Hie iacet Constantinus Här är sonen till begravd. Mr. Vaux från British Museum godkände det som medeltida latin. Paleografen Constantine Simonides höll också med om Wrights översättning, men han ändrade latinet till grekiska.
Tre år efter denna katastrof, 1865, höll antikvarien Alexander Thomson ett föredrag för Society of Antiquaries of Scotland där han talade om de fem mest populära teorierna om hur man dechiffrerar koden:
- Feniciska (Nathan Davis, Theodor Aufrecht och William Mills);
- Latin (Thomas Wright och William Vaux);
- Gnostisk symbolism (John O. Westwood)
- Grekiska (Constantine Simonides)
- Gaelic (en Thomson-korrespondent som inte ville bli namngiven);
Fransteorier finns i överflöd!
Medan denna grupp experter argumenterade om vad inskriptionen på Newtonstenen betydde och vilket av de fem möjliga språken som användes för att skriva det kryptiska meddelandet, kom en annan grupp mer ovanliga forskare på nya idéer. Till exempel föreslog Mr. George Moore att översätta det till hebreiska-baktriska, medan andra jämförde det med sinaitiska, ett gammalt kanaanetiskt språk.
Överstelöjtnant Laurence Austine Waddell var en brittisk upptäcktsresande, professor i tibetanska, kemi och patologi och en amatörarkeolog som forskade i sumeriska och sanskrit. 1924 publicerade Waddell sina idéer om Out of India, som inkluderade ett radikalt nytt sätt att läsa språket som kallas hitto-feniciska.
Waddells kontroversiella böcker om civilisationens historia var mycket populära bland allmänheten. Idag anser vissa att han är den verkliga inspirationen för den fiktiva arkeologen Indiana Jones, men hans arbete gav honom lite respekt som en seriös assyriolog.
Slutsats
Idag försöker många teorier ta reda på vad det mystiska budskapet på Newtonstenen betyder. Några av dessa teorier är förfallet latin, medeltida latin, grekiska, gaeliska, gnostiska symbolik, hebreiska-baktriska, hitto-feniciska, sinaitiska och forniriska. Dessa idéer har dock ännu inte bevisats vara korrekta. I helgen bör du ge Newton Stone en timme eftersom det inte skulle vara första gången en utomstående hittade en nyckel till ett gammalt problem.
