En arkeologisk utgrävning i Majoonsuo, Outokumpu, östra Finland, gav ett häpnadsväckande fynd: ett stenåldersbarn begravt med fjädrar och päls.
På en grusväg i en skog hittade det arkeologiska teamet de första proverna av päls och fjädrar i en finsk mesolitisk begravning. Begravningsmetoder för tusentals år sedan i denna region är dåligt förstådda. Detta är väsentligt ny information för historikerna.
Unikt fynd från stenåldern
Det är svårt att pussla ihop forntida civilisationer från de få ledtrådar som finns kvar idag inom arkeologin. Tusentals andra ledtrådar saknas, och bland dem finns organiskt material. Ännu mer i Finland, där markens surhet snabbt bryter ned organiskt material.
Ny forskning ledd av Helsingfors universitet, Tuija Kirkinen, fann dock att de påvisbara resterna av ömtåliga organiska föremål i gravar kan ligga kvar i marken i tusentals år.
Riksantikvarieämbetet var först med att undersöka gravsättningen 2018 eftersom den ansågs vara i fara för att förstöras. Platsen ligger under en grusväg i en skog, med toppen av graven delvis exponerad.
Fyndigheten hittades på grund av den intensivt röda färgen på ockran. Denna järnrika lerjord användes också i grottkonst runt om i världen.
Under utgrävningen hittades endast ett fåtal tänder, vilket visade att det var en pojke mellan 3 och 10 år. Tvärgående kvartspilspetsar och två andra möjliga föremål av samma material hittades också.
Enligt pilspetsarnas form och dateringen i kustnivå kan man uppskatta att begravningen kommer från stenålderns mesolitiska period.
På samma sätt upptäcktes 24 mikroskopiska fragment av fågelfjädrar, de flesta från dun från en vattenfågel. Dessa är de äldsta fjäderfragmenten i Finland. Även om deras ursprung inte kan bekräftas med säkerhet, kan de komma från kläder, som en parkas eller anorak. Det är också möjligt att barnet låg i en dunsäng.
Dessutom återfanns ett enda falkfjäderskägg, som troligen kom från strängningen av kvartspilspetsar. Det är också möjligt att falkfjädrar användes för att dekorera det avlidna barnets grav eller kläder.
Detektionsprocesser
Förutom fjädrarna hittades också 24 fragment av däggdjurshår, mellan 0.5 och 9.5 millimeter långa. De flesta av dem var svårt försämrade, vilket gjorde identifiering omöjlig.
De bästa fynden var de 3 hundhåren, möjligen ett rovdjur, som fanns på botten av graven. Även om de också kan tillhöra skor, kläder eller ett husdjur begravt bredvid barnet.
Huvudsyftet var att undersöka hur starkt nedbrutna växt- och djurrester kunde spåras med hjälp av jordanalys. För denna undersökning samlades 65 påsar med jordprover och universitetsexperterna separerade det organiska materialet från proverna med vatten.
Exponerade fibrer och hårstrån skannades och identifierades med användning av transmitterat ljus och elektronmikroskopi. En unik fiberseparationsteknik som utvecklats genom forskning användes också, som man hoppas ska ge en modell för framtida studier.
Upp till 3 olika laboratorier undersökte de hittade kvarlevorna och letade efter mikropartiklar och fettsyror. Den röda jorden siktades och separerades försiktigt från moderjorden.
Växtfibrer hade också bastfibrer, som kom från en pil eller nässla. De ingick förmodligen i ett större nät, kanske användes för fiske eller som snöre för att knyta kläder. Märkligt nog är detta det andra fyndet av bastfiber i Finland från stenåldern.
För forskarna "ger allt detta oss värdefull insikt i stenålderns begravningsvanor, vilket indikerar hur människor hade förberett barnet för resan efter döden."
Det är en ögonöppnande uppenbarelse om hur lite vi vet om forntida mänsklighet i vissa regioner, samt en påminnelse om att vi fortfarande har en lång väg att gå för att reda ut det förflutnas mysterier.
Forskningen har publicerats i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE. Referenser: Science Alert/ Live Science / IFL Science
